Samlade Invigningsadresser Från USA: S Presidenter: Lyndon Baines Johnson

2023 Författare: Oscar Ramacey | [email protected]. Senast ändrad: 2023-11-26 10:42

John F. Kennedy

Richard Milhous Nixon

Lyndon Baines Johnson

Installationstal

Onsdagen den 20 januari 1965

Mina landsmän, vid det här tillfället, den ed som jag har tagit inför dig och inför Gud är inte min ensamma, utan vår tillsammans. Vi är en nation och ett folk. Vårt öde som nation och vår framtid som folk vilar inte på en medborgare utan på alla medborgare.

Detta är majestät och betydelse av detta ögonblick.

För varje generation finns det ett öde. För vissa beslutar historien. För denna generation måste valet vara vårt eget.

Även nu rör sig en raket mot Mars. Det påminner oss om att världen inte kommer att vara densamma för våra barn eller ens för oss själva på kort tid. Nästa man som står här kommer att titta på en annan scen än vår egen, eftersom vår är en tid av förändring - snabb och fantastisk förändring som bär naturens hemligheter, multiplicerar nationerna, lägger i osäkra händer nya vapen för behärskning och förstörelse, skakar gamla värden och rötter gamla sätt.

Vårt öde mitt i förändringen vilar på vårt folk oförändrade karaktär och på deras tro.

I ett land med stor rikedom får familjer inte leva i hopplös fattigdom. I ett land som är rikt på skörd får barn bara inte bli hungriga. I ett land med helande mirakel får grannar inte lida och dö utan tillsyn. I ett stort land med lärande och forskare måste ungdomar lära sig att läsa och skriva.

Under mer än 30 år som jag har tjänat denna nation har jag trott att denna orättvisa för vårt folk, detta slöseri med våra resurser, var vår verkliga fiende. I 30 år eller mer, med de resurser jag har haft, har jag vaksamt kämpat mot det. Jag har lärt mig, och jag vet, att det inte kommer att överlåta lätt.

Men förändring har gett oss nya vapen. Innan denna generation av amerikaner är klar kommer denna fiende inte bara att dra sig tillbaka - den kommer att erövras.

Rättvisa kräver att vi kommer ihåg att när någon medborgare förnekar sin kollega och säger, "Hans färg är inte min", eller "Hans tro är konstig och annorlunda," i det ögonblicket förråder han Amerika, även om hans förfäder skapade denna nation.

Detta har blivit svårare i en värld där förändring och tillväxt verkar torna utanför människors kontroll och till och med. Vi måste arbeta för att tillhandahålla kunskapen och omgivningen som kan öka möjligheterna för alla medborgare.

Det amerikanska förbundet uppmanade oss att hjälpa till att visa vägen för människans befrielse. Och det är idag vårt mål. Således, som ett land finns det mycket utanför vår kontroll, som folk är ingen främling utanför vårt hopp.

Förändring har fått en ny mening med det gamla uppdraget. Vi kan aldrig återigen stå åt sidan, stolt isolerade. Fantastiska faror och problem som vi en gång kallade”främmande” lever nu ständigt bland oss. Om amerikanska liv måste ta slut, och amerikansk skatt spills, i länder som vi knappt känner till, är det det pris som förändring har krävt av övertygelse och av vårt bestående förbund.

Tänk på vår värld som den ser ut från raketen som är på väg mot Mars. Det är som ett barns jordklot som hänger i rymden, kontinenterna fastnar på sin sida som färgade kartor. Vi är alla medpassagerare på en jord. Och var och en av oss, i tiden, har egentligen bara ett ögonblick bland våra följeslagare.

Hur otroligt det är att vi i denna bräckliga existens ska hata och förstöra varandra. Det finns tillräckligt med möjligheter för alla som kommer att överge behärska över andra att bedriva behärskning över naturen. Det finns tillräckligt med värld för att alla ska söka sin lycka på sitt eget sätt.

Vår nation är naturligtvis tydlig. Vi strävar efter ingenting som tillhör andra. Vi söker ingen dominans över vår medmänniska, utan människans dominans över tyranni och elände.

Men mer krävs. Män vill vara en del av ett gemensamt företag - en större sak än dem själva. Var och en av oss måste hitta ett sätt att främja nationens syfte och därmed hitta ett nytt syfte för oss själva. Utan detta ska vi bli ett land av främlingar.

Behöver inte längre kapitalist och arbetare, jordbrukare och kontorist, stad och landsbygden, kämpa för att dela upp vår vinst. Genom att arbeta axel mot axel, tillsammans kan vi öka alla förmåner. Vi har upptäckt att varje barn som lär sig, varje man som finner arbete, varje sjuk kropp som görs hel - som ett ljus som läggs till ett altare - lyser upp alla troendes hopp.

Så låt oss avvisa alla bland oss som försöker öppna gamla sår och återuppliva gamla hat. De står i vägen för en sökande nation.

Låt oss nu gå med anledning till tro och handling för att uppleva, för att förvandla vår enhet av intresse till en enhet av syfte. För timmen och dagen och tiden är här för att uppnå framsteg utan stridigheter, för att uppnå förändring utan hat - inte utan åsiktsskillnad, utan utan de djupa och uppriktiga uppdelningar som ärra unionen i generationer.

Jag tror inte att Stora samhället är myrarnas ordnade, förändringslösa och sterila bataljon. Det är spänningen att bli - alltid bli, försöka, sondera, falla, vila och försöka igen - men alltid försöka och alltid vinna.

I varje generation, med slit och tårar, har vi fått tjäna vårt arv igen.

Om vi misslyckas nu, har vi i överflöd glömt det vi lärt oss i svårigheter: att demokratin vilar på tro, att friheten frågar mer än den ger, och att Guds dom är hårdast på de som är mest gynnade.

Om vi lyckas kommer det inte att vara på grund av det vi har, utan det är på grund av det vi är; inte på grund av det vi äger, utan snarare på grund av det vi tror.

För vi är en troende nation. Under byggnadsskriket och rusan från vår dags strävan är vi troende på rättvisa och frihet och förening och i vår egen union. Vi tror att varje man en dag måste vara fri. Och vi tror på oss själva.

Våra fiender har alltid gjort samma misstag. Under min livstid - i depression och i krig - har de väntat på vårt nederlag. Varje gång, från de hemliga platserna för det amerikanska hjärtat, framkom den tro de inte kunde se eller att de inte ens kunde föreställa sig. Det gav oss seger. Och det kommer igen.

För detta är vad Amerika handlar om. Det är den oöverträffade öknen och den icke klättrade åsen. Det är den stjärna som inte nås och skörden sover i den outplånade marken. Är vår värld borta? Vi säger "Farväl." Kommer en ny värld? Vi välkomnar det - och vi kommer att böja det till människans förhoppningar.

Till dessa betrodda offentliga anställda och till min familj och mina nära vänner som har följt mig längs en lång, slingrande väg och till alla människor i denna union och världen, kommer jag att upprepa idag det jag sa den sorgliga dagen i November 1963: "Jag kommer att leda och jag ska göra det bästa jag kan."

Men du måste se i dina egna hjärtan till de gamla löftena och till den gamla drömmen. De leder dig bäst av allt.

För mig själv frågar jag bara med en antik ledares ord: "Ge mig nu visdom och kunskap, så att jag kan gå ut och komma in inför detta folk; för vem kan döma detta ditt folk, det är så stort?"